Midsommar vid Maeda Point

På Midsommardagen tog vi en tur ut till Maeda Point för att få se solnedgången från en ny plats. Förutom att Maeda Point är en otroligt vacker utsiktsplats så är det även ett bra ställe för snorkling och dykning. Vackra koraller, fiskar och Blue Cave.

Bilder

Mitten av juni

Vi letade vidare efter möbler till lägenheten då vi ännu inte hittat allt. Vi hade dock införskaffat två bord för gästernas trevnad. ;) Kartongbord i all ära men... det började bukta innåt. :D Det kan även nämnas att Japansk köksstandard har en väldigt liten arbetsyta så ett köksbord var en fantastisk avlastning.

Denna soffa månne? Får ju ändå plats med fyra personer.

På våra promenader till och från skolan fick vi uppleva en hel del. Vi möttes morgon av glada, nyfikna ansikten som hälsade på oss. Mestadels gamla tanter som påtade i sina små trädgårdar eller barn på väg till skolan. Sköna bilder av små inblickar i vardagen så som en mor med sitt barn som med en liten håv fånga insekter, ljudet av cikador längs med vägen och de fantastiska katt-, hund-, kanin- och lokbussarna som tar med sig dem minsta fram och tillbaks till förskola/skolan. Det blev Tanjas mission att fota alla dessa fordon. Ett fordon kvarstår dock, den allt för skygga "Lokbussen"!

Lite bilder

Mjau! Mjau!

Början av Juni

Nu började man riktigt känna att sommarvärmen bet sig fast. Lite fler turister på stränderna och gatorna inne i stan kunde man nu se. Var annan vecka har vi prov, då man gått igenom tio kapitel i läroboken. Men däremellan behöver man umgås med lite vänner och njuta av omgivningarna...

Fler bilder

Slutet av Maj

Allteftersom tiden gick gjorde vi oss mer och mer hemma i lägenheten och i omgivningarna samt att man började komma in i pluggtakten. Vädret hade sen ankomsten blivit varmare och regnperioden hade börjat men under klara dagar gick vi oftast till stranden vid Naminoue för att svalka oss.

Fler bilder

Micke framför en klassiker. Det finns fullt av dessa charmtroll på ön. :)

Naminoue Beach

Templet vid Naminoue Beach.

Skolans välkomstfest

Vår klass

Traditioner hör ju Japan till så när alla nya elever anlänt hölls det välkomstfest!
Vi blev tillfrågade om vi hade tagit med oss våra nationaldräkter. :) Ingen hade tidigare sagt ett ord om detta men med tanke på hur mycket plats de hade tagit i vårt bagage vet vi inte om vi hade prioriterat det i alla fall. Särskilt eftersom vi inte äger några eller knappt vet vart man får tag på sådant. Däremot hade vi införskaffat en present till skolan! :)






Invigningsceremonibilder hittar du här!

Finska nationalsången spelas till Tanjas pass ära.

Naha Haarii

Skollagen som tävlar den första dagen på festivalen.

Några veckor in efter skolstart så hade vi en veckas lov. Belöningen: Ett enormt häfte läxa samt en festival nere i hamnen i närheten där vi bor!
Festivalen är ett årligt vårfirande. I huvudsak så tävlar olika lag i tre vackert prydda "drakbåtar" åt gången. Dessa lag representeras av olika byar och vinnarna går i väg med fiskelycka och hälsa för resten av året.
På festivalområdet vid hamnen har man byggt upp massor av matstånd och aktiviteter för hela familjen. På stora scenen byter olika artister av om vart annat med allt från traditionell musik/teater till pop/rock band.
I ett annat hörn av festivalen kunde man få se sumobrottning med deltagare från öns olika skolor. När kvällen föll, avslutades respektive afton med ett stort fyrverkeri.

Fler bilder från Haarii'n

Massa god maaaaat!

Unga sumostjärnor

De första veckorna på Okinawa

På Naha Monorail som tog oss till hotellet vi bodde på de första nätterna.

Vi anlände till Okinawa ivriga att hitta en lägenhet, börja skolan och starta en ny vardag! Äventyret vi önskat oss kom att te sig i massor av olika former, allt från pappersarbete till att bara vänta in rätt tid. Nästan fyra månader senare känner vi oss mer eller mindre hemma nu.

Hur är det då att studera och bo på Okinawa?

JSL Nippon Academy som vår skola heter, har lägenheter i samma byggnad  för sina elever. Där bor man i ett gruppboende med ett gemensamt kök som består av flera gashällar. I en intilliggande byggnad kan man även bo i små lägenheter som man delar två och två med eget kök. Om vi förstått det rätt så kan man efter ca ett år söka egen lägenhet men det är alltid olika beroende på vilken region i Japan som man bor i.

Lägenhetshotellet som ligger intill skolan.

Här i Okinawa håller man sig kvar vid gamla regler kring uthyrning av lägenheter, vilket betyder att den som hyr måste ha en "god man" som går i god för att man kan betala. Detta gäller även japaner med fast inkomst.

När vi ansökte till skolan bad vi även om att få tillgång till en egen lägenhet. Vårt mål var att få uppleva hur det är att leva i Okinawa och därför ville vi bo bland vanligt folk i vanlig lägenhet med vanliga räkningar och allt vad det innebär. I början bodde vi skolans lägenhetshotell tills alla papper, stämplar mm mm var i ordning.  Med hjälp av skolan, "Go! Go! Nihon!" och vänner i Japan lyckades vi tillslut efter ungefär en månads tid att få allt klart och få tillgång till lägenheten vi bor i nu.

Under tiden började skolan! Vi har lektioner på förmiddagarna där vi går igenom ett kapitel om dagen. Nya ord, ny grammatik och nya Kanji för varje kapitel. Så det finns gott om material för att sysselsätta en om eftermiddagarna. Detta har vi varvat med att rota runt i traktens alla "Recycle shops", som second hand butikerna heter här, för att hitta möbler till lägenheten.

Vår klass.

 Majoriteten av eleverna på skolan är från Nepal så som i vår klass. Ett par elever är från Vietnam en kille från Israel och nu är vi uppe i fyra elever från Sverige. De två andra svenskarna anlände i förra veckan och började i skolan denna vecka då vårt sommarlov startade. Man kan påbörja sina studier i april, juli, oktober eller januari månad.

Lärarna på skolan är väldigt bra och lektionerna är roliga. Dock är allting enbart på japanska vilket kan vara väldigt svårt för en total nybörjare. Många utav våra lärare kan engelska vilket gör att dem även kan ge oss en andra förklaring på engelska. Men alla lärare är inte lika duktiga på engelska. Därför kan det vara bra att köpa den engelska guiden till läroboken. :)

På Okinawa kan man hitta många ställen som har billiga cyklar men än så länge har vi valt att promenera eller ta buss extremt regniga dagar till och från skola, butik osv. Från vår lägenhet tar det ca 25 minuter att ta sig till skolan i Urasoe och i Ameku, Naha där vi bor har vi affärer på 10-15 minuters gångavstånd.

Det finns väldigt mycket att se i Okinawa och en av fördelarna med att studera här är att när du pluggat klart för dagen så har du ett semesterparadis utanför dörren. Bland annat så finns det mycket efterlämningar sedan Ryuku kungadömet att se. Shuri slott är bara ett exempel här i mitten av Nahas hjärta. Man har även all den vackra naturen som hör en subtropisk ö till; stränder, korall, fiskar, regnskog, snorkel- och dykningsmöjligheter, surfing, valar som kommer hit och leker i början av året, eldflugor osv. och har man tröttnat på att se allt som finns att se på den här ön (om man nu skulle hinna med att se allt!) så kan man ta sig ut med båt eller flyg till andra öar i provinsen. Den närmsta stranden från skolan som man kan ta sig till med cykel eller buss är Tropical Beach. Från där vi bor kan man gå till Naminoue Beach i Naha som även pryds av ett tempel på en liten höjd intill stranden och en dubbel motorväg en halv kilometer ut i havet framför en!

Tropical beach.

Bilder från de första veckorna på Okinawa

Början på slutet eller slutet på början. "En rejäl sammanfattning"

För att komma ikapp och kunna skriva bloggen på bästa sätt gör vi nu en rejäl sammanfattning så vi kan skriva små inlägg oftare. Så som det ska vara. Så häng med nu på ett rejält utlägg!

Det har gått 3 månader sedan skolan började och tiden har bara runnit iväg. Sista provet för terminen har vi precis haft och nu är det bara en vecka tills första terminen är slut. Detta kommer att firas med BBQ på Tropical beach nästa fredag.

Sen vi kom till Japan har vi haft fullt upp från morgon till kväll! Vi har hade lite motgångar när vi väl kom fram till skolan vilket ledde till att våra krafter gått åt till att styra upp ett och annat samtidigt som vi pluggat stenhårt! Misstolka oss rätt, vi har haft skitkul samtidigt!

Micke och Kazuko poserar stolt i Yoyogiparken.

Efter ankomsten till Tokyo och de första dagarnas fix hade vi tid över till att även träffa vänner. Kazuko och hennes syster Taeko med sina två barn mötte upp oss vid Yoyogiparken där vi spenderade förmiddagen. Vi hann knata runt i området och käkade lite lunch tillsammans, ta fantastiska foton i en sådan där foto-automat, denna gång med "Bambi-effekt" som får ens ögon att se sjukt stora ut!







På eftermiddagen hade vi bokat upp oss för att träffa Camilla, Tanjas gamla vän som flyttat till Japan för några år sedan.
Kazuko som nu har flyttat till Sverige var med oss även när vi träffade Camilla så vi satte oss ner allesamman på en Restaurang, pratade Sverige, Japan, om oss och våra planer, lite vad Kazuko har att vänta sig av en svensk sommar och vad vi som är nya för Japan har att lära osv.

På restaurang med Kazuko och Camilla.

Dagen efter på förmiddagen tog vi oss en nöjesresa till den Svenska ambassaden för att fixa i ordning med dokument för Mickes körkort. Ambassaden ligger i de lite finare kvarteren Roppongi hills. Ett område värt att besöka och ta sig upp i utkikstornet "Tokyo city view" i Mori Tower.
http://en.wikipedia.org/wiki/Roppongi_Hills_Mori_Tower
På eftermiddagen strosade vi runt i Koishikawa Kōrakuen Garden etablerad 1629 för att ta det lite lugnt.

Glada rumänsk-, finsk-svenska turister.

Lite bilder från dem två dagarna

Resan tog oss vidare till Kyoto.
Där hälsade vi på en familj som är goda vänner till Mikaels far och hans fru. Familjen har två fantastiskt gulliga söner som vi senast träffade för två år sedan. Då kollade den yngste på Anpanman, en tecknad karaktär som bara måste ses om man är nyfiken på Japan, dess kultur och filosofi samt på ett roligt sätt vill snappa upp lite japanska! Denna gång lärde vi oss en massa ord och fraser direkt från barnen. :) Dagarna som följde knatade vi runt för att se sådant vi inte han med förra gången vi var i Kyoto. En av dagarna besökte vi "Guldpaviljongen" som är en otroligt vacker syn. Tråkigt bara att alla andra ska dit också. :) Om man har tid så är det faktiskt att föredra att ta sig ut till platser senare på eftermiddagen för att kunna uppleva den vackra miljön.

På en av utflykterna då vi skulle kika på den gamla huvudstaden Nara råkade vi på en tjej från Brasilien. Estela. En supertrevlig person som vi gick runt med hela dagen och pratade med om allt möjligt.

 På eftermiddagen skildes vi åt då Estela skulle kolla på ett teaterframträdande i Gion på en gammal teater där Geishor uppträder! Vi hade upplevt detta senast och nu hade vi varken tid eller biljetter så vi gick vidare in i natten och söp in Kyotos häftiga atmosfär! Man kan nästan känna doften av Samurajer och Ninjor i luften här!

Bilder från Kyoto

Sista dagen, innan vi skulle till Osaka, bjöd våra vänner i Kyoto oss på en liten utflykt till Biwa, Japans största sjö, för att ta en liten tripp ut med segelbåten!
Kyoto lämnades för denna gång och tro oss, Kyoto är verkligen Japans hjärta! Det finns så mycket kvar att se och uppleva och vi längtar efter att få åka tillbaks.

Osaka tog emot oss med öppna armar och det första vi gjorde var att testa en av trenderna som är "hetast i Tokyo just nu", att äta Indiskt! Sjukt gott! För nästan inga pengar alls fick man massa god mat, de största nan-bröden vi skådat och en utsökt Lassi!

Vi hade planerat in denna resa till Osaka väl då vi skulle spendera endast en natt här. En bokning på Toyoko-inn hotellet nära nöjes distriktet fick duga för oss detta Osaka-besök. Och vad sjukt kul vi hade! På dagen gick vi till Osaka Castle samt en park. Där tittade vi in i en dojo på äkta japaner som tränade Kendo! Kvällen vandrade vi runt som sagt i nöjeskvarteren och han med en upplevelse vi inte hade tid för i Tokyo, nämligen ett besök på Don Quixote. En helt sjuk butik där man går i små gångar och varorna praktiskt taget nästan ramlar över en! I 7 våningsplan! Här finns allt!Från 98%-ig polsk sprit till uppblåsbara dockor, till dyra märkes produkter!

Gatorna i detta distrikt pryds av stora stora neonskyltar och en enormt stor H&M skylt som tog över halva stället!?
Kvällen avslutades på en restaurang där vi åt den godaste sushin ever! På vägen hem spelade ett jazzband musik mitt i Osakas hjärta bland kvällstrafiken under månens sken, ett bra avslut och en fin god natt-kram från den här staden!

Bilder från Osaka

Morgon och avfärd till Kansai flygplatsen! Planet som skulle ta oss till Naha, Okinawa!

Tokyo dag 2 och 3. Kamera- och matjakt!

På Yodobashi Camera

Dagen därpå började jakten på kameran. Vi ville köpa en bra digitalkamera som man både kan fota och filma med. Så efter den fantastiska Toyoko-Inn frukosten som Tanja väntat på sen klockan ett på natten begav vi oss till Yodobashi Camera i Akihabara. Butiken, som består av 7 plan (!), är helt fantastisk. Dem har smink, leksaker, kameror, spel, böcker, datorer, tv, mat, you name it! :)
Här såsade sömniga om vi var runt i flera timmar avnjutandes Yodobashi Camera-sången! http://www.youtube.com/watch?v=-C0CPrBLUA0
Om och om och om igen!!! Fantastiskt! Här skulle man jobba! Och om det inte känns som att det räcker med denna sång så gör dom utrop stup i kvarten om fantastiska erbjudanden på hemskt gnällig Amerikanska och sjukt hysterisk Kinesiska uppblandat med diverse utrop i megafon från säljarna i butiken! Megafonerna var nödvändiga för att göra sig hörd. Man skulle kunna tro att man inte skulle kunna spendera särskilt lång tid här men faktum är att vi till och med stannade här för att äta lunch på rullbands-sushirestaurang. Om du tänker dig att DU är en sushi på en liten tallrik så förklarar detta filmklipp hur en sådan här restaurang fungerar. http://www.youtube.com/watch?v=AvLcpUz79kk
Eftersom vi inte kunde få nog av Yodobashi Camera så tog vi oss efter lunchen även till Shinjuku-distriktet för att även där åtnjuta den fantastiska... rätt gissat, Yodobashi Camera butiken!
Efter denna fantastiska dag hittade vi en liten restaurang i Shinjuku med en fenomenal utsikt. Tyvärr så vart vi matta i huvudet efter alla intryck och små butiksmelodier så vi kunde inte ta en ordentlig bild. Men vi bjuder på en utav dom bästa. Håll till godo!

Nästa dag fortsatte jakten. Vi hade tagit sovmorgon för att sova ikapp oss lite eftersom vi dom föregående dagarna varit vakna i 24 resp. 21 timmar. Gött! :)
Så vi hoppade frukosten på hotellet och Tanja kom med den briljanta idén att vi skulle pröva ett "Maid Café" http://en.wikipedia.org/wiki/Maid_caf%C3%A9

Inkastare på Maid Café.

Tanja hade fått för sig att det var ombonat och mysigt med lite fåtöljer och trevlig, lugn miljö. Men vi slussades in i ett litet rum där det var smockat med folk. För mycket folk så vi fick följa med bakvägen ner till våningen under där man satte igång galenskaperna på ny kula. Dunka-dunka-musik, blinkande lampor och inga fönster. Man satt som i ett klassrum vända mot en scen (man fick inte ta bilder här inne), där man bara kunde ana vad som skulle hända. Fler lättlurade turister slussades in och beställningar gjordes medan showen drogs igång. Vi var hungriga så vi försökte beställa det på menyn som såg aptitligt ut. Vi blev dock informerade om att man var tvungen beställa ett visst "program", kan man kalla det. I "programmen" ingick diverse olika saker t ex: Show, foto med Maidens, extratid där inne (om man nu ville att ens huvud skulle ramla av) osv. Tiden där inne var begränsad. Vi beställde det som verkade innebära minst pinsamheter för oss och väntade hungrigt på maten. Under denna tid så blev man "underhållen" då t ex drinkarna kom in. Då skulle man sjunga en ramsa tillsammans med servitriserna och göra hjärtmönster med händerna och tjoa å tjimma! Hurra! :D
Maten kom in och ett utav våra program var att en "Maid" hällde upp såsen till maten framför oss och gormade lite. Sedan skulle vi raskt upp på scenen och dansa lite i formation inför alla gäster och därefter ta den fantastiska bilden  nedan!

Thank you too!

Efter detta så betalade vi raskt för oss och den "goda" maten.

Då all mat enligt Tanja stank av fisk, ("Något fruktansvärt"), gick vi vidare rätt tomma i magarna för att instiga på den eminenta butiken... Yodobashi Camera! Här slutförde vi våran "deal" som vi prutat till oss. :)

Vi gick sakta hemåt förbi ett utav de fina småtemplen som vi passerade på vägen, stannade till där ett tag efter all hysteri vi fått insupa. Ah! En fantastisk dag. Det händer alltid något i denna otroliga stad.

Den kvällen gick vi till restaurangen som vi hade rekat morgonen innan. Där verkligen njöt vi av vad Japan i 99,9% av fallen bjuder på; Sjukt god mat! Det är faktiskt helt galet vad mat smakar bra i Japan! Det här är landet som har flest "Michelin stjärnor". http://en.wikipedia.org/wiki/Michelin_Guide

Ägaren/kocken på detta ställe med shichirin-grillar, http://en.wikipedia.org/wiki/Shichirin , visade och berättade hur man skulle göra för att tillaga maten på bästa sätt. Han förklarade vad de olika grönsakerna hette på japanska och vi berättade om vår resa. Det är så sjukt kul med alla dessa fantastiska och öppna människor som förgyller tillvaron här.

Shichirin!

Precis som spånsugen på träslöjdslektionerna! :D

Jag tror att vi bara upplevt "mindre bra mat" två gånger under förra Japanresan samt denna. Ett mycket gott betyg. Matkulturen speglar sig i Japans TV tablå där extremt många program handlar om mat. Till exempel kan man få se TV-shower där man visar små gulliga bläckfiskar som alla i publiken jublar och gläds åt för att senare få se dem tillagas och åtnjutas igen av publiken.

Lite fler bilder från dessa dagar:
https://plus.google.com/photos/117912262179718413368/albums/5730022884125846273?authkey=CP7_wavQ6eHLuQE

Adjö, resan och annkomsten

Den här resan skiljer sig ganska markant från när vi var här sist för ca 2 år sedan.
Det känns verkligen jättekonstigt att ha lämnat allt där hemma för att finna ett nytt hem på andra sidan jorden.Det har varit en hel del olika tankar som har snurrat runt i ens huvud som ställde till det lite för oss de första dagarna.
Det tog några dagar få oss att komma ikapp och anpassa oss efter det japanska dygnet.
För två år sedan var detta inget problem då vi sov som små bebisar på planet för att vakna lagom till landning som är vid 10-tiden på morgonen lokal tid. Nu funkade som sagt inte denna annars briljanta plan! Kanske för att det inte går att jämföra dessa två helt olika resor!
Den här gången åkte vi ifrån vårt hem. En mycket märklig känsla att lämna ifrån sig nycklarna till ens bostad, ens trygga hem som man byggt upp tillsammans, som är fyllt av minnen.
Under ca en veckas tid, efter att ha gått på tjänstledighet från jobbet, så kämpade vi med att städa ur vår lägenhet, vi packade, träffade familj och vänner för att ta farväl, vi tog hand om allt pappersarbete för att säga upp abonnemang och försäkringar, skriva nya sådana, skatteverket mm mm...
Det här var ett helt nytt äventyr! Vi rullade iväg med våra två väskor samt handbagage från vårt forna bo för att sova dem sista nätterna hos våra fina vänner Grå och Kalle. Först då började vi förstå och ha möjlighet att låta känslorna som vi inte hunnit lyssna till tala för oss då vi haft fullt upp med allt annat. En märklig känsla av tomhet, enkelhet, ett nytt tomt blad. Ett blad som vi skulle börja skriva, helt själva. Läskigt, samtidigt som det verkade fantastiskt roligt.

Som sagt så var resan i sig väldigt bra förutom att vi inte kunde sova riktigt. Vi anlände till ett molnigt Tokyo med lätt duggregn. Trötta som vi var tog vi snabbtåget in till Akihabara och började leta efter hotellet.
Eftersom vi varit helt uppslukade i allt där hemma för att hinna med att ta hand om allt med lägenheten, pappersexercis och allt annat så glömde vi att skriva ut en karta på vart hotellet låg! Vi försökte minnas genom att titta på kartan vid Akihabaras station och var överens om ett ungefärligt läge av hotellet. Så vi begav oss ut i regnet för att fråga oss fram. Japans befolkning är helt underbar måste här nämnas! Frågar man någon om något så tar dom det på fullaste allvar och vill lyckas med sitt uppdrag! På gott och ont. I vissa fall så slutar det hela i skam och bugningar utbristandes "Sory! Sory!". Så himla söta! Man ursäktar sig själv och det hela slutar med att alla skrattar över den fantastiska situationen som precis uppstått.
När vi gått en bit (i rätt riktning visade det sig tillslut) utan att få ett riktigt svar på om vi var på väg åt rätt håll, bestämde vi oss för att vända tillbaks till stationen för att kolla in kartan igen och försöka hitta någon information där som kanske kunde hjälpa oss. Informationen i Akihabara är inte som vid de större centrala stationerna så som i Shibuya exempelvis. En lokal karta som inte sträckte sig åt det håll vi skulle åt, två trötta resenärer, mindre engelskakunskaper hos personalen vid stationen gav noll i resultat. Så vi vände oss till den lokala befolkningen. Här bör nämnas hur Tokyo är uppbyggt.
Tokyo är helt galet stort. Fullt med småbutiker, restauranger, hotell, barer, ryokans, ALLT insprängt huller om buller gränd upp, gränd ner, våning upp och våning ned. Har man inte en adress så är man rätt så körd!
Vi hade inget annat val än att vända oss till ett internet-café eller liknande, för att kolla vår hotellbokning. Till slut bad vi om hjälp att hitta sedan vi inte kommit fram till någonting efter att ha stirrat på kartan vid stationen ett tag tillsammans under någon minuts tystnad och funderande. Personen i fråga vinkade med oss runt hörnet för att ta oss till ett sådant café!
Första stoppet var, ett hål i väggen rent utsagt. Ingen dörr. Bara en urgröpning, fullt med folk som rökte (man röker endast på bestämda platser och rökrutor i Tokyo) och ett par Jidoohanbaiki (typ selectamaskiner).
-"Iie, iie!" Det vart lite fel påpekar kvinnan som hjälper oss och tar oss vidare lite längre upp för gatan och pekar in mot ett nytt ställe som är uppe på andra våningen. Vi tackar och bockar och tar tag i våra väskor upp för trapporna, stiger in och möts utav ett hav av porrfilmer. Jag börjar skratta och på något bisarrt och uppgivet sätt njuter jag utav att vårt äventyr har börjat. Japan ÄR fantastiskt! Så himla annorlunda och galet. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Vi tar oss tillbaka och kommer på att på förra resan så tog vi oss till närmsta polisstation för att fråga och gör just det. Alla vi mött under vår förra resa samt denna har varit så himla fina och hjälpsamma. Tanja har skrivit ned telefonnumret till hotellet i almanackan och detta blir vår räddning. Polismannen fattar en linjal samt penna och börjar rita upp en karta åt oss! Vi stoppar hans övergulliga gest och berättar att det räcker med adressen han fått fram via telefonsamtalet till hotellet och tar en taxi för ca 80 SEK. Framme! Vi dumpar väskorna, tar en sväng i kvarteret in i en gränd, blir invinkade av ett par nyfikna restaurangägare till deras mysiga, varma vrå, får hjälp med menyn av några som sitter där, ett par goda skratt, lite informationsbyte om vilka vi är, förvirrade, trötta, hungriga serveras vi så sjukt god mat, vi landar äntligen och andas ut. Vi vänder till hotellet för att göra oss i ordning inför morgondagen och för att leta information på nätet. Allt för att hålla oss vakna ett tag till för att försöka vända på dygnet. Tanja somnar efter ca 30 minuter medan Micke nickar till ett par gånger framför datorn ett tag till för att slutligen somna han med. Första dagen i Japan är avklarad.
https://plus.google.com/photos/117912262179718413368/albums/5729725351993389297?authkey=CIv81cKA9e-CSQ